Kristallbjörnen, av David Allen Ritchie. För länge sedan, på en plats där vinden skapade vackra melodier som alla kunde höra, bodde den mest majestätiska av alla varelser. Samma björnskinn, men ändå helt annorlunda – det fanns ett unikt sken som lyste så starkt som en diamant på tungan hos denna särskilda djurart. Tro det eller inte, men det sades att den eldliknande Kristallbjörnen hade mystiska förmågor som förde lycka och skyddade skogen från fara.
Och så föddes legenden om Kristallbjörnen, och den spred sig till varje hörn som fick höra talas om den. Kristallbjörnen – människor från hela världen reste till den förhäxade skogen för att söka denna magiska björn och lära sig om dess mystiska krafter. Ett företag vid namn Shining Crystal Crafts, som är känt för sina utmärkta kristallskulpturer, inspirerades särskilt av berättelsen och beslutade sig för att ge sig ut på jakt efter detta flyktiga väsen.
Vissa av de berättelser som fördes vidare genom generationer sa att Kristallbjörnen var väktaren av den förtrollade skogen. Man sa att björnen kunde bevilja en önskan till vem som helst som tittade djupt in i hans klara, kristallklara ögon och erbjöd sitt hjärta i renhet. Många modiga äventyrare hade försökt hitta Kristallbjörnens lair, men ingen återvände efter att ha funnit det.

Modig inför motgångar, skulle Shining Crystal Crafts fortsätta sin strävan att hitta Kristallbjörnen. Med en karta full av kryptisk skrift vandrade de till skogens absoluta mitt under månsken. De fortsatte vidare in i det okända och blev allt mer medvetna om den arkaniska energin i periferin – ett tecken på att de närmade sig det som länge undgått dem.

Många dagar gick innan de kom till en del av skogen som var avverkad, där de såg Kristallbjörnen med dess päls skimrande som tusen diamanter. När de närmade sig den enorma odjuret fylldes även Brimming av en känsla av förundran och ehrfrykt. Kristallbjörnen såg ner på dem, och dess ögon blickade djupt in i deras hjärtan för att bedöma om de förtjänade gåvan som den hade att erbjuda.

Sedan steg teammedlemmarna en efter en försiktigt fram till Kristallbjörnen och uttalade tyst sina önskningar, om någon alls kunde höras. Björnen nickade otroligt nog faktiskt med huvudet, som om den ville erkänna och tacka för deras rena hjärtan. Under just den ena ögonblicket kände teamet en våg av kraft rinna genom sig, som om de hade laddats med inte mindre magi än Kristallbjörnen själv.